I 10 kap. miljöbalken finns reglerna om ansvar för förorenade områden. För att tillsynsmyndigheten ska kunna använda dessa regler krävs att två förutsättningar är uppfyllda. För det första måste det aktuella området vara konstaterat förorenat. För det andra måste det vara förorenat i sådan grad att föroreningen kan utgöra en risk för människors hälsa eller miljön.
Det första tillsynsmyndigheten behöver göra när ansvar för ett förorenat område ska utkrävas är således att säkerställa att dessa två förutsättningar är uppfyllda. Först när det är gjort kan tillsynsmyndigheten ställa krav med stöd av 10 kap. miljöbalken.
Verksamhetsutövarens ansvar begränsas inte av fastighetsgränser, utan omfattar hela den yta som är förorenad. Området kan bestå av mark eller vatten, som i sig omfattar både yt- och grundvatten samt sediment. Även förorenade byggnader och anläggningar omfattas av 10 kap. miljöbalken.
En MIFO fas 1 undersökning torde räcka för att kunna konstatera en förorening. Sannolikt krävs inte att förorening kan visas med hjälp av analysresultat. Är föroreningen synlig eller möjlig att detektera via lukt, torde det vara tillräckligt för att ha konstaterat att området är förorenat.
1 § Detta kapitel ska tillämpas på mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
1 § Detta kapitel ska tillämpas på mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
En förorening är ett ämne som härrör från mänsklig aktivitet och som förekommer i jord, berg, sediment, vatten eller byggnadsmaterial i en halt som överskrider bakgrundshalten (summan av naturlig halt och antropogent diffust tillskott). NV 5978, s. 109 och 111.
Tillsynsmyndigheten behöver inte visa att det föreligger en risk i det enskilda fallet för att 10 kap. MB ska vara tillämpligt. Det räcker med att tillsynsmyndigheten kan visa på att den förekommande föroreningen generellt sett kan medföra en risk för människors hälsa eller miljön.
Tillsynsmyndigheten har bevisbördan för att ett område över huvud taget är förorenat. Om ansvarig verksamhetsutövare menar att det inte finns någon risk för skada eller olägenhet i det enskilda fallet, trots att området är konstaterat förorenat, har hen bevisbördan för detta. NV 6501, s. 15.